TANKAR KRING FÖRSTA ÅRET I GYMNASIET

2018-03-10 / 12:50:00
Hej på er! Jag skriver sällan långa inlägg där jag yttrar min åsikt i någon fråga eller tar ställning till något särskilt, just för att jag använder min blogg mestadels för att dela med mig av mina bilder. Men minns ni när jag publicerade det här inlägget (länk), i november 2016, alltså för över ett år sedan.
 
I det inlägget funderade jag mestadels kring gymnasievalet och valet av skola efter nian, men även lite kring att William skulle bo på internat. Så nu tänkte jag uppdatera er lite med hur det gick sedan och bland annat hur jag har trivts i skolan jag slutligen valde.
 
Som många av er säkert redan vet så föll valet på Vörå samgymnasium, som också är ett idrottsgymnasium, i min egen hemkommun. Skolan ligger ungefär fem kilometer från där jag bor, så angående skolvägen blev den betydligt kortare och jag tar mig till skolan på egen hand i princip varje dag. Angående studierna har jag har valt att gå på allmänna linjen eftersom jag inte håller på med någon sport utan är endast där för gymnasiestudierna.
 
Hur går det då? Efter ungefär snart ett år i gymnasiet nu skulle jag säga att själva skolarbete går bra, vissa dagar och kurser flyter på bättre och sämre än andra. Det beror helt enkelt på hur mycket man själv väljer att satsa på skolan, och jag som är van från tidigare att lägga ner mycket tid på skolan ser ju inga konstigheter i att skolan fortfarande tar upp mycket tid i mitt liv. Klart det inte är så roligt att sitta nästan varje kväll med famnen full av skolarbete, men jag hoppas på att det någon gång i framtiden kommer löna sig sedan!
 
Det ämnet som är absolut svårast och som jag kämpar allra mest med är långmatematiken, alla andra kurser och ämnen flyter på bra och jag har i princip samma betyg i dem som genom högstadiet. Alltså ingen större ändring där, än så länge i alla fall!
Pinterest
 
Hur har jag trivts då? Jaa, är lite kluven i den frågan. Jag trivs, det gör jag men jag skulle ju inte säga att livet i gymnasiet är en dans på rosor. För det är det inte, så jag har verkligen svårt att förstå de som säger att gymnasiet var ”the time of their lives”? Om det inte vore för mina fantastiska tjejer som finns där för mig varje dag och gör mina skoldagar lättare, skulle jag knappast trivas överhuvudtaget och dagarna skulle bli så långa och tunga. Deras tillvaro lyser helt klart upp tillvaron i skolan för mig!
 
Angående funderingarna kring att William skulle i princip flytta till Vasa och att vi skulle träffas så sällan, kan vi helt och hållet stryka! Han började på YA och bor på internat, ja! Men, han kommer hem minst två dagar i veckan och därtill så umgås vi ju med varandra varje helg. Plus att vi har alla lov, som nu sist hade vi sportlov en vecka och då umgicks vi nästan hela veckan. Och de få dagarna han faktiskt är på internatet så pratar vi ändå med varandra via telefon. Och nu har det snart gått ett år redan, och allt har fungerat, jag kan inte säga helt smärtfritt, men det har fungerat!
 
Och sist men absolut inte minst,  kanske till och med den största frågan av dem alla, vad vill jag studera efter gymnasiet? Och svaret på den frågan är fortfarande det samma, jag vet inte! Och på grund av det, har jag lite svårt att veta vilka kurser och ämnen jag ska satsa på, för att sedan kunna skriva dem i studenten. Men jag tar det som det kommer och hoppas fortfarande på att jag under tidens gång kommer komma fram till vad jag vill satsa på och studera efter gymnasiet!
Kram!


Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0