Det blev en väldigt underlig höst det här. Tiden går, mycket är på gång men samtidigt känns det som att det inte händer någonting. Studielivet sattes på paus, träffade knappt någon under hela oktober. Satt mest hemma i lägenheten för mig själv. Oktober kan jag kort och gott resumera så här; en vecka i karantän på grund av coronaexponering, alla studier gick över till distans, alla evenemang ställdes in, William var i militären nästan hela månaden och jag hade bilen på service hela månaden (har ännu inte i skrivande stund fått tillbaka den...) så dagarna blev rätt långa och händelsefattiga. Det var först i slutet av oktober som det började vända, William kom hem den 28:e och jag fick äntligen träffa mina vänner och börja hitta på saker. 

 

November började bra, med tanke på omständigheterna. William var hemma till den åttonde, men nu är han dock antagligen inne till den 17:e december. Fem och en halv vecka är ganska lång tid ändå. Studielivet börjar dock luckras upp en aning, halarna har till exempel kommit, så nog skall jag väl hitta något att sysselsätta mig med. Och om inte annat så kan jag ju glädja mig med att julen börjar närma sig, och jag får julpynta vår lägenhet för allra första gången. Jag har dock redan tjuvstartat med julstjärnor i fönstren och julbelysning utomhus. Men det tycker jag är helt okej med tanke på hur otroligt mörk och tråkig novembermånad ändå är.