Tonsill operationen 28.11.2014
2014-11-28 / 15:49:00
Hej!
Vaknade vanlig skoltid i dag, men åt ingen frukost eftersom det inte är tillåtet för operationen. När klockan började närma sig åtta åkte jag och mamma till Vasa Central sjukhus. Klockan 09:15 pratade vi med en sjuksköterska om hur dagen ungefär kommer att se ut, och så ställde hon några frågor osv. Jag fick ett armband, med mitt namn, födelsedatum och sånt på, Emlaplåstren hade jag redan satt på hemma före vi åkte.
Något före klockan tio började vi gå mot operationssalen. Där fick jag ligga på en slags "säng" ,och bland annat så la de in en kanyl på min högra hand, la fast massor av sladdar från min kropp till en maskin osv. Personalen var jätte snälla och trevliga, de berättade vad de skulle göra före de gjorde någonting hela tiden, och jag kände mig riktigt trygg där.
Klockan tio sövde de ner mig genom att spurta in olika vätskor genom kanylen. Jag har blivit nersövd många gånger tidigare så jag viste hur det skulle kännas.
När jag vaknade upp, en timme senare, vaknade jag i uppvakningsrummet. Jag hade massor av sladdar överallt. Men en snäll sjuksköterska stod bredvid mig, så hon frågade hur jag mådde och sånt, hon tog också bort alla sladdar.
Sedan frågade hon om jag ville att mamma skulle komma dit. Jag sa ja, så hon gick efter mamma. Hon frågade också om jag ville ha något att drick eller äta, så jag fick en tripp med isbitar och en isglass. Mamma fotade massa fula bilder på mig också, det ser ut som om jag skulle ha sovit en hel vecka.
Vi måstade vänta i uppvakningssalen till klockan två, för förstå efter fyra timmar får man åka hem. Så under tiden var jag och kissade en sisådär 50 gånger (eftersom jag hade haft dropp och det var en halv liter vätska som droppade genom kanylen in i mig.) , åt glass och vilade lite.
Klockan tre ungefär kom vi hem, och sedan dess har jag bra legat i sängen med datorn, men börjar bli jävla hungrig nu. Halsen är lite sjuk också men den kommer och vara sjuk hela vecka, och om jag inte tar min värkmedicin regelbundet så sa mamma att "då får du nog känna av att du lever".
Nokia Lumia 900
Trackback
